valborgsmässoafton

valborgsmässoafton är kommen, och för min del vankas det en härlig kväll med min fenomenala vän nillster. nog kan man förvänta sig första doppet, bastu, båtar, god mat och löjligt mycket skratt, för att nämna några få saker. jag misstänker starkt en underbar kväll helt enkelt :')

jag tror att livet är fyllt av sådana oändliga tillfälligheter, som puttar en i olika riktningar. det var inte alls givet vad jag skulle ta mig till i höst för några veckor sedan, och nu, åker jag till USA i ett år. och hur rädd och uppskakad jag än är över att befinna mig så himla långt borta ifrån allt och alla jag känner, så känner jag att det här kan bli det häftigaste jag någonsin gjort, och att jag inte vill vara utan den här resan för allt i världen. sedan räknar jag nog kallt med att jag ska få lite besök här och där, aldrig att jag förlåter er annars. haha, nej, men i alla fall, det är väl någonstans där läget ligger.

förutom denna festliga kväll, då jag tänker koppla bort allt som har med skolan att göra(!) så måste jag råplugga ordentligt i ca två veckor, inte så att jag känner den kolossala peppen än så länge, men tänk, så skönt när allt detta eviga pluggande ligger bakom mig! nej, bara jag tänker på det så kommer taggningen, sakta men säkert. det är ju inte alls långt kvar nu, det pirrar så mycket ända ner till tårna när jag tänker på det. idag känns allting bra, allting känns lovande.

och nu tänker jag bege mig till josse, ha en finfin dag!

dreaming of something far away from home

blickar ut över USAs alla delstater, och med blickar ut över så menar jag att jag sitter i min säng med en gigantisk karta över USA. varför må ni undra? jo,
LINN IS GOING TO THE UNITED STATES OF AMERICA!
eller, ännu en relativt skakig plan, som jag kan berätta om när jag har lite mer vettigt att säga om den. men still, uppskakande spännande eller hur?!
saker pågår mina vänner, världen förändras framför våra ögon.
och mitt PA-arbete måste vara inlämnat om två veckor.
och detta tyder på att..
..jag verkligen inte har tid att sitta och skriva strunt mer.
dags att återgå till verkligheten gossar!

solen lyser i mitt sinne

lika snabbt som febern kom igår, försvann den på morgonen. winwin kan jag ju bara säga, mitt läkarkött är så sweet. så, får se vad dagen blir av, vädret är ju inte riktigt så kalasigt som jag hade hoppats på, men, med min kreativa sida ska detta nog lösas på bästa möjliga vis!

på tal om inomhusaktiviteter, så har jag hittat något så otroligt roligt klipp på youtube.
givetvis är det ett humoristiskt inslag om dialekter, jag menar, finns det något roligare än att fnissa lite busigt åt andras dialekter? nästan inte, så kika på det fnissfniss.

nåväl, lediga dagar bör spenderas på annat vis, alltså ---> HEJSVEJS

I must become a lion hearted girl, ready for a fight ,before I make the final sacrifice

jag kom hem idag, med en förskräcklig huvudvärk, en sådan bultande jäkel som aldrig, aldrig, aldrig slutar att plåga en. jag trotsade huvudvärken, kämpade emot, totalstrejkade. men, när jag började känna en härlig feberfrossa komma, gav jag upp. någon där uppe ville inte att jag skulle göra något idag, så jag har bäddat ner mig i sängen med filtar, ett glas vatten och huvudvärkstabletter på nattduksbordet. ibland måste man erkänna sig besegrad helt enkelt. så, tanken är att jag kanske ska kika på en film, eller kanske lägga mig tidigt, sova bort feber och orkeslöshet.
livet är pest och mycket är pina helt enkelt.

ge mig en chans att drömma om ibland

en vanlig morgon a'la linn

alarmet går igång, inte så att den saken förargade mig mer än det gör någon annan dag, nej, jag var egentligen inte speciellt berörd av detta, jag hade nämligen legat i sängen en halvtimme funderandes när den där alarmet skulle gå igång. klockan är alltså halv åtta på morgonen. skulle jag kliva upp nu, tänkte jag, så skulle jag ha över en timme på mig att göra mig klar och ha en lugn början på dagen. sådär tänker jag varje morgon. om jag faktiskt skulle kliva upp när alarmet går. det gör jag aldrig. nej, och denna morgon var inte något undantag. jag valde helt enkelt att slumra en halvtimme till, och först då insåg jag att om jag ska kunna hinna duscha, äta frukost, OCH plugga lite, så borde jag verkligen kliva upp. den här morgonen fungerade det där argumentet. och därmed kliver jag upp, kikar in i tvättstugan för att se om det finns något varmvatten, det gör det inte. jag bara känner hur missmodet sköljer över mig. duscha kallt. finns det ett värre öde? det är här någonstans som saker bara börjar gå så himla fel..
jag tog mig igenom den kalla duschen, blev ofrivilligt pigg och frös mer än jag borde ha gjort denna soliga morgon. men ändå, jag hade något form av hopp kvar, dagen behövde inte bli fruktansvärd för att jag duschar en kall dusch, nej, så lätt ger jag mig ju inte. dock insåg jag precis som jag tänkt den tanken, att det inte finns någon frukost. och sånt; är oturligt. också här inser jag också att klockan är ca tjugo över åtta, alltså återstår det tio min innan jag måste gå till bussen. jag tog mig i kragen, rusade runt lite smått förvirrat så som jag alltid gör på morgnarna, försökte finna kläder, försökte hitta böcker, försökte hitta skor, försökte hitta telefonen (hur sjutton kan telefonen försvinna i sängen varje morgon?, det är ologiskt!), försökte hitta hörlurarna till telefonen, det är faktiskt väldigt mycket saker jag försöker hitta varje morgon, för ja, det är ungefär såhär det ser ut hemma hos mig klockan åtta varje morgon.


hur som helst, nu får jag det visserligen att låta som att det har varit en fruktansvärd dag, när så verkligen inte har varit fallet. för när jag kom till skolan, så skulle några tjejer ur min klass framföra en testomgång av teater i form av deras PA. det var en smurf-teater! bara det, säger ju allt! den gjorde helt klart min dag :')
att jag sedan hade ett köttigt svenska-prov att göra, och en hyffsad opeppad idrottslektion att genomlida, jag skulle även få väldigt dåliga nyheter, ja, det var jag ju inte medveten om vid den tiden.

men, om man ska se livet från den ljusa sidan,
så är det fasligt soligt ute, och jag njuter i fulla drag av att sitta här ute på verandan.
och sånt är ju faktiskt aldrig fel.

so it goes, so it lingers

här sitter jag, en måndagskväll som denna, och försöker, verkligen försöker(!) att förstå norska. det har visats sig vara jäkla knepigt att skicka cvn när man inte riktigt hänger med i alla ord som står skrivet i avtalen.. hmhm, lite av en utmaning i sig vill jag påstå!

något annat spännande som faktiskt skett idag, är att klassen hade självförsvar i fyra timmar i skolan idag! oj, många i:n i den där meningen.. ANYHOW. sick roligt faktiskt! :') nu har jag inte riktigt orken att gå in på detaljerna, men jag kan åtminstone berätta att imorgon kommer jag nog med största sannolikhet vara hes och lite blå om kroppen. men! är knoppen dum, får kroppen lida, som någon snusförnuftig person alltid säger. fnissfniss.

på något vis har jag alltid funnit mitt minne att vara något spännande. tankegångarna går ofta; " jag skriver inte upp det här..för jag måste testa om jag minns det när jag kommer hem!" väldigt väldigt sällan minns jag det jag nu skulle ha gjort när jag kommit hem. det är inte så att mitt minne är dåligt egentligen, bara lite..distraherat. jag minns ju till exempel att stänga av spisen när jag använt den, och sådana livsviktiga saker.. so what att jag glömmer någon obetydlig(eller väldigt viktig) skoluppgift? livet blir ju inte helt förstört, som det hade kunnat bli om jag hade glömt att stänga av spisen. man måste gilla de små sakerna i livet, det har jag alltid sagt.

och för en gångs skull, så lämnar jag det personliga i detta inlägg någonstans i min garderob med munkavel på. man kan inte förväntas klara av allt jämt, det är orimligt. så idag är jag ignorant.


men, märker hur gärna ögonen vill blunda, det lär man ju se som ett säkert tecken på trötthet, så, kanske ögnar igenom lite sidor om naturalismen och realismen innan jag ger upp på riktigt.
jo, så får det bli.

You always know what to say to make me feel like everything's okay

visste ni att det är roligare att äta godis ur ett påskägg? det är den senaste upptäckten a'la linn.
påsken har varit kalasig med kalasigt väder och lite halväckligt godis. så som det ska vara!
för att nämna ännu en rolig grej i samband med denna påskhelg; våren är här. snart. jättesnart faktiskt. inget ont om vintern, men gudars va trevligt det ska bli att kila runt i gräset igen.

jag har tänkt fördriva den här dagen med att umgås med emma och david. jag skulle chansa på att det kommer att bli någon form av bakning, och jag skulle också chansa på att det kommer bli rörigt, busigt, skrattigt, fnattigt och knäppt. tur att jag älskar när det blir så :')

jag har också påbörjat ett beroende. eller, egentligen fått ett återfall. roswell. ja, ni kanske minns det ni 90talister? det är i alla fall roande för stunden kan jag tala om, utomjordingar liksom? enough said.

förresten, vad är meningen med att alla nagellack ska vara helt omöjliga att skruva upp?
här har jag slitit, svett och tårar har runnit i mitt ansikte, händerna är röda av ivriga försök att få loss locket. det här känns inte helt okej. jag är en självständig individ. jag vägrar be om hjälp för en sådan simpel sak. aldrig. över min döda kropp. never ever.


HAHA! done and done. jag regerar. jag rockar. jag är helt enkelt bäst.
dock har jag ont i händerna nu. oturligt, men värt det.

I wake up every day feeling the same way and every day is just the same.

pappa säger att om 40 år kommer det inte betyda någonting längre. du kommer inte spela någon roll längre. för då har du varit borta så länge, borta från världens yta. om 40 år kommer jag inte bry mig mer. det är sanningen säger han.

hur kan du vara så naiv pappa?
hur kan du tro något sådant?
du har aldrig förlorat såsom jag har förlorat.
du har aldrig förstått.
du får inte förneka den här sorgen, för den är min.
det är jag som måste bära den, jag som måste leva i den.
du kan inte säga åt mig att det inte kommer spela någon roll.
i min värld, spelar den all roll. du spelar all roll.
om 40 år, så kommer jag minnas dig.
det lovar jag dig.