we are so desperate to be understood, we forget to be understanding.

livet börjar om. 

jag är stark, modig och mäktig. jag är svag, rädd och ensam.  jag är vilsen men söker min väg. jag har kommit så långt, men har så lång väg kvar.

jag undkommer mitt förflutna genom att omfamna nuet. men i kvällarnas kalla mörker finns inget skydd. min hud känns naken mot den råa smärtan livet kan uppbåda. men så kommer återigen morgonen, värmen i ljuset strålar och jag minns allt jag har att vara tacksam för. allting kommer att bli okej. bättre än okej. 

jag har börjat studera.
det är en inre eld som väckts inom mig, som manar mig vidare till nya saker.
likt mångt och mycket här i livet så är det inte lätt.
många dagar krisar mitt sinne, och jag ifrågasätter mina beslut.
jag försöker att hålla saker separerade, men att både jobba och studera på heltid tar på mina krafter.
det kommer stunder då mina axlar vacklar under tyngden, men jag faller inte, jag klarar detta.

himlen är magisk just nu.
jag borde spendera mer tid ute i naturen.
jag känner hur energin flödar inombords bara jag får andas ute i den klara luften.
de dagar och kvällar jag spenderar framför en skärm är dagar utan djup.
de dagar jag bestiger berg kommer däremot alltid sitta etsad inom mig.