Hang the blessed DJ, because the music that they constantly play it says nothing to me about my life.

så, jag har insett en riktigt oturlig sak. insikten kom till mig när jag skulle äta pannkakor för någon timme sedan. jag tänkte såhär; "whoh, pannkakstävling!" med det så menar jag att jag skulle försöka klå min brors rekord som består av 18 pannkakor(!) jag var hungrig, det kändes möjligt för stunden. här kommer det oturliga; det är omöjligt! jag åt fem stycken. och var proppmätt. jag satt där vid bordet och kände avsky för min svaghet. fem pannkakor..
jag tror nästan att jag aldrig har kommit över fem pannkakor. åh, ledsamheter!

men!
livet kan inte bara bestå av ledsamheter, nejnejnej, jag upptäckte en häftig sak idag också:D
jag har funderat och funderat
imo
vad är det?
MEN
in my opinion
världen kändes plötsligt mycket mer spännande!
jag har listat ut ett mysterium :') , det känns bra mäktigt.

detta har jag inte tid med längre, när min fina uppsats ligger och degar framför mig
fram med skrivarsnillet linn, hurta hurta hurta!
och sen så måste jag tvätta igenom min 80talsfrilla. jag gillar den, men det är dags att gå vidare.

hojhoj!

should I've lied, to make you stay?

jag skulle tro att det inte var min dag idag. jag skulle tro att det inte är min vecka heller.
livets alla motgångar slängd över mig - I feel great.
det är sådan dag som man känner direkt när man vaknar, "wow, jag längtar tills jag ska få gå och lägga mig igen." och sannerligen, jag längtar, ack vad jag längtar! men jag har saker att göra. saker som måste göras, vare sig jag vill eller inte. men om en halvtimme tänker jag ge upp, har jag bestämt. slänga min bedrövade och nedkylda kropp in i duschen för att sedan krypa in under mitt varma täcke och försöka fösa undan mina mardrömmar med några vänner-avsnitt. ja, mardrömmar. vet inte om det är tecken på att jag är kolossalt stressad eller något annat allmänt fel, men jag har knappt kunna sova någonting alls den senaste veckan. jag skulle kunna dra slutsatsen att mitt humör-problem ligger någonstans däri och spökar. det är mycket möjligt också.

nej, jag känner att jag inte bidrar märkbart mycket till denna negativa text, det är istället dags att försöka klura ut hur mitt liv skulle kunna se ut om 25 år. en spännande skoluppgift egentligen, men som sagt, svårt att tänka på sådant egentligen, när jag inte ens vet vad jag ska göra nästa vecka. men, sådant är väl livet.



livet känns så helvetiskt tungt just nu

Til that day just please don't be so down. Don't make frowns you silly clown

en tekopp i min hand, och inte vilken tekopp som helst heller - en mymlankopp, från min fina mumindalssamling. förträffligt helt klart. men om vi nu ska bortse från min mymlankopp och gå vidare så hamnar mina tankegångar någonstans bland regina spektors glada stämma, och det faktum att jag hoppas innerligt på en fin dag. det snöar ute, vilket jag ser som ett bra tecken. åh, jag kan då inte förstå alla gnällspikar det finns här i världen, vädret är ju kalas! :') så mycket snöbus, så lite tid! en utav mina mästerliga planer är också att ta(utan lov) min brors galna rosa tofflor(helt sick stora och coola!) och vandra runt i byn, tänk dig äventyret!; folk kanske tror att snöodjuret har kommit! men oj. se på tiden, den vandrar allt iväg fort. jag måste ju till min sjaskiga buss innan den lämnar utan mig..! den är känd för att göra så ibland. det försämrar oftast kvalitén på dagen liksom, och det vill man ju inte. jag har nämligen hamnat i en obehaglig svacka, där mitt humör bara inte vill/orkar med, men ändring på detta! "livet blir det du gör det till" som någon vis någon gång sade. hoho, awesome citatkälla :')

hoppas att förträfflighet möter er idag, och ännu viktigare!
jag hoppas att bo är på bra humör idag

I’ve got a perfect body, though sometimes I forget

återigen hemma från en ja, uppenbart mästerlig helg! som jag förutspådde i mitt förra inlägg! kan det vara så att jag är synsk? och i så fall, hur häftig är inte jag?! wow, nya vägar har öppnats upp för mig.. nya möjligheter.. överväldigande.. eller så kanske det bara var en bra gissning från min sida? nåja, jag föredrar "jagärsynsk"-grejen, men, jag ska nog spåna vidare på detta. det vore ju häftigt :D

så till den frågan som alla bloggare ställer sig åtminstone en eller två gånger;
vad gjorde jag egentligen i helgen?

jag köpte två chokladaskar som terese och jag gick runt och bar på i två timmar. varför undrar ni? syskonkärlek och brist på idéer. yes. vad gör man när två syskon fyller år på alla hjärtans dag och huvudet står still? javisst, man köper choklad.
vi försökte, och misslyckades mycket med att åka buss hem. för i linköping, så får man inte betala kontant. men man får heller inte betala med kort. knepigt det där. men efter mycket om och men, så satt vi i tereses kök och åt oliver. okej, det var jag. jag åt oliver, medans terese hackade grönsaker. men jag bidrog jag med, ska jag säga er. medan jag åt oliver. god, it's just so awesome.
kvällen bestod av lite prat, färgning av mitt hår, tv-tittning, och ja, en hel del annat också :')
inte alltför mycket sömn kan man egentligen sammanfatta dagen/natten med. och det vore helt korrekt.
morgonen efter så åkte jag tillbaka till linköping för att träffa en vän och få en gratis glass på mcdonalds. ypperligt trevligt faktiskt, och vid tre började jag min resa hemåt igen. hemresan var lång, ack så lång, och jag skulle ljuga om jag sa att det inte fanns hinder och besvär på vägen.. men som den äkta superhjälten jag är, så torkade jag svetten ur pannan klockan 19.20, och klev av tåget för att återigen befinna mig på sala station. en stunds lycka. jag är en vinnare.

Andra behöver sova en natt, för oss räcker det lätt med en kvart.

idag, mina kära vänner ska jag bege mig till linköping. och, nu till det mästerliga! jag har packat. klart. nu. 40 minuter innan bussen går, och jag är redan klar! inga stressiga "helvete, var lade jag den där?!" men om jag känner mig själv rätt, så lär jag troligtvis lyckas med det ändå. det är en form av konst i sig.MEN i alla fall; jag kommer alltså befinna mig , först i linköping, och sedan åka vidare till motala med kära terese. det kommer att bli mästerligt! :D

jag ska bara gråta färdigt, gråta ut hjärtat, ända ned till den skälvande botten

tiden läker alla sår. det är det som är det förfärliga. bättre vore det att slippa gå vidare med de illa läkta, smärtande såren. blöda bara. blöda ut, blöda slut. tiden borde inte läka. varför dog inte jag den morgonen i tältet?

idag orkar jag bara inte.
jag saknar dig för mycket.

den 10 februari 2010

jag blev väckt klockan halv sju på min lediga dag. visst låter det som att jag borde ha blivit rosenrasande? men nej nej, jag fick de bästa nyheterna. jag har blivit faster/moster! faster/moster undrar ni? hur går det ihop? jag kan väl börja med att säga att hur snällt låter det att vara faster? precis. inte snällt alls. så därmed har jag blivit adopterad av den sjöströmska familjen, och blivit moster! och faster givetvis. jag fick ett mms av min käre bror imorse , och det är faktiskt enda gången som jag kan minnas att mina ögon tårats av glädje. sådan ren kärlek gentemot det barnet och den här dagen. kommer nog sitta och kika på den där bilden hela dagen idag. så förbaskat söt!


:')

Du som bar mig igenom, bär mig igen. Bär mig nu, och bär mig ända hem.

denna dag har känts otroligt oturlig och ledsam utav denna enkla anledningen. mitt humör ville helt enkelt inte. jätteknivigt och knepigt om jag får säga det själv. men i och med att jag nu insett detta(efter en massor av russinätande, givetvis!) har jag därmed beslutat mig för detta; jag ska genast hoppa ur detta tråkiga humör och dessa snikna byxor och byta ut det till den lediga stilen som krävs för att ha en myskväll med de bästa tjejerna i världen. ja, ni såg rätt. de bästa. och genast så strålar mitt humör upp, så himla lätt kan de göra min dag :')

inte det mest ambitiösa inlägget jag skrivit, men ibland har man ju bara lust att kluttra ner någonting oseriöst. så det kan ju bli ibland.
tur att jag måste bege mig då, för om en halvtimme åker bussen, OCH tanken är att jag ska med den. så ha en väldigt trevlig tisdag!

Vi ska vara dem vi vill vara hellre nu än efteråt

Idag, så genomgick jag och mina följeslagare vid namn josse och lisa en allvarlig prövning!
Vi trotsade det busiga snöovädret, och begav oss till västerås för att spendera tre timmar på riskutbildning 2, halkbana! Och jag skulle dra en grov lögn ifall jag nu sa att jag inte alls var nervös, för mina ben skakade (visserligen även av köld) nervositet. MEN, här sitter jag nu, 11 timmar senare, väldigt nöjd över min prestation. Mer kan man egentligen inte begära utav en dag som denna.
Efter denna mästerliga och intressanta utbildning, så begav vi oss till västerås centrum för att spendera lite pengar. OCH! sen till det roligaste som dagen hade att erbjuda! Åtminstone för min kära kajsa som tog körkortet idag:D Ett storslaget grattis till henne! Med största säkerhet så kommer även hon att ingå som BF07's personliga chaufförer. Det är en ära bara det :') Jag själv, har börjat tagga rejält till den dag då jag stolt får visa upp mitt egna fina körkort. Frihet, det tycker jag bra om.

ni vet ännu inte om det, men ett stort äventyr är på ingång!
pengar kommer spenderas, kreativitet och kunskap kommer att flöda
det kommer bli mäktigt mina vänner!
ser ni, mystiskt håhåhå ;3



livet är för kort
och jag vill inte vara här

Det är bara minnen för livet och du tar allting för givet

jag förundras ständigt över min hjärnas påhittighet. en vanlig dag, en vanlig busstur, tankarna börjar gå i högvarv, och de mest spännande tankarna kommer till sinnet. ack, det finns ingenting mer givande! även en spännande faktor är hur lätt humöret kan påverkas av vad man drömmer. som till exempel inatt; så drömde jag att min kära emelie emilia juhlin hoppade i min säng och petade på mig, drev mig bokstavligt talat till vansinnet nästintill. och just precis när jag tänker att "nu får det vara nog!" och siktar in ett jäkla slag så vaknar jag upp, med en stigande irritation gentemot min dumma emelie. det var faktiskt när jag satt på bussen på väg mot skolan som jag insåg att detta faktiskt inte ens hänt. ibland, oftast på måndagsmorgnarna, så hakar de logiska tankarna inte riktigt med. fast i och för sig! gör detta inte dagarna mer intressanta så säg? :D

vår största ära är inte att aldrig falla, utan att resa oss upp var gång vi faller.
det är tråkigt att det är så här det måste vara
trist att det är såhär det jämt ska kännas.