Det är bara minnen för livet och du tar allting för givet

jag förundras ständigt över min hjärnas påhittighet. en vanlig dag, en vanlig busstur, tankarna börjar gå i högvarv, och de mest spännande tankarna kommer till sinnet. ack, det finns ingenting mer givande! även en spännande faktor är hur lätt humöret kan påverkas av vad man drömmer. som till exempel inatt; så drömde jag att min kära emelie emilia juhlin hoppade i min säng och petade på mig, drev mig bokstavligt talat till vansinnet nästintill. och just precis när jag tänker att "nu får det vara nog!" och siktar in ett jäkla slag så vaknar jag upp, med en stigande irritation gentemot min dumma emelie. det var faktiskt när jag satt på bussen på väg mot skolan som jag insåg att detta faktiskt inte ens hänt. ibland, oftast på måndagsmorgnarna, så hakar de logiska tankarna inte riktigt med. fast i och för sig! gör detta inte dagarna mer intressanta så säg? :D

vår största ära är inte att aldrig falla, utan att resa oss upp var gång vi faller.
det är tråkigt att det är så här det måste vara
trist att det är såhär det jämt ska kännas.