torsdag 11 februari 2010

jag ska bara gråta färdigt, gråta ut hjärtat, ända ned till den skälvande botten

tiden läker alla sår. det är det som är det förfärliga. bättre vore det att slippa gå vidare med de illa läkta, smärtande såren. blöda bara. blöda ut, blöda slut. tiden borde inte läka. varför dog inte jag den morgonen i tältet?

idag orkar jag bara inte.
jag saknar dig för mycket.

Inga kommentarer: