har vi tid innan allting tar slut?

det känns som att jag måste fortsätta med ännu ett inlägg, mest för att jag hamnat i något form av rus, och fingrarna bara flyger över tangenterna.

jag har spenderat mycket av denna dag sökandes efter svar, svar kring framtiden, vad sjutton det är som väntar därute. ungefär tre timmar senare, och jag är inte alls lugnad, eller ens lite säker på vad jag håller på med. det är väl det jag hatar mest med just den här perioden i mitt liv. ovissheten, rädslan för att missa någonting viktigt, rädslan för att förlora någonting som jag aldrig kan få tillbaka. det är så livet är, men ibland, har jag väldigt svårt att acceptera det. jag antar att jag har motgångar idag, som jag för ett år sen inte ens i mina vildaste drömmar kunde föreställa mig. just den insikten är väl det som både håller mig tillbaka och tvingar mig framåt. det är ett sådant komplext problem, utan några rimliga svar kring det. det är en dag-till-dag grej, som man till slut måste möta själv.

jag skulle chansa på att det här var något som skulle verka vettigt i början, men i slutändan hamnade lite huller och buller. jag tror väl det är där någonstans jag finns. bland huller och buller.