Mr Brightside

det är den 25 mars idag. tiden går sådär löjligt fort nu för tiden, inte så att jag klagar egentligen, men det skrämmer skiten ur mig. det finns fortfarande väldiga orosmoment och alltför många ångestladdade ämnen för att jag ska känna mig lugnad inför framtiden.

egentligen är det såhär; en del av mig är helt fasligt glad inför hur allting går framåt, galet spänd inför nya äventyr osvosv, men sen existerar ju alltid den här delen som är fasligt ängslig och orolig. hur kommer det här egentligen te sig i slutändan? jag antar att det är ungefär vid den här tiden som man ska börja söka svar på dessa frågor. wow, den 25 mars. det är verkligen dags att börja söka svar.

men om jag för en gångs skull ska stanna i nutiden, och berätta lite om vad NULÄGET vill ge mig.
snart, alldeles snart, ska jag åka bort, upp mot norr, upp mot en stuga i fjällen rättare sagt.
det som hittills har varit mest intressant är väl att se min mammas pendlande humör, hon gör nämligen alltid såhär. i alla mina 18 år, så har min mamma alltid fått några kolossala vredesutbrott när vi ska resa någonstans. tänk er, varje semester, varje högtid, varje gång någon form av packning ingår. det är rätt så många vredesutbrott. numera är jag relativt road av det hela, idag till exempel, satt jag och fnissade när hon rasade över att jag jämt förstör handdukar. vill ni veta en hemlighet? jag förstör inte handdukarna. det gör mamma. något jag så vänligt påpekade, det resulterade i att hon blev rosenrasande över sängkläderna. listan kan bli oändligt lång om jag ska lista allting som hon brukar bli arg på. frågan de flesta skulle fråga sig är; varför, varför gör hon såhär? hur orkar hon ens samla så mycket irritation inför något så simpelt som handdukar? jag har då alltid undrat detta, och ännu inte funnit något vettigt svar. så jag antar att de resterande semestertillfällena kommer att urarta sig på samma vis. jag får väl helt enkelt sitta och fnissa åt hennes löjliga beteende för mig själv.

ops, blickade precis igenom mitt rum. hur, hur, hur blev det såhär stökigt? eller okej, det är ju inte kolossalt stökigt, såsom det var igår. men jag menar, om jag nu städade igår, är det då inte logiskt att det ska vara städat idag? jag tror inte att jag klarar sådan press som ett städat rum inger. jag tycker faktiskt om när det är lite rörigt. det känns så hemmalikt.
och jag kan även berätta att jag återfunnit the killers igen. trodde att vi tappat kontakten där ett tag, kändes som att vi inte hade något utbyte av varandra. men nu, är gnistan tillbaka igen.