Kanske har jag ett skal, ett hårt, ogenomträngligt skalbaggeskal.

sitter här och känner mig himla omogen. inte helt nödvändigtvis på ett negativt sätt, dock skulle jag heller inte beskriva det som positivt. det är helt enkelt en omogen situation som jag har försatt mig själv i. det låter ganska likt mig, att alltid hamna i situationer som jag senare analyserar tio i tolv på kvällarna. kanske är det såna observationer som gör en så fundersam. återigen, inte direkt på ett negativt sätt, men mer, ja, mer fundersamt.



jag tror att jag fnissade en hel massa när jag tog dessa kort. men det är bara en vild chansning ifrån min sida. troligtvis fnissar alla andra en hel massa när de ser dem också. om inte, så är ni döda inombords. eller något mindre drastiskt :')