det är någonting med den här scenen som får mig att rysa varje gång jag ser på the family man.
den känns så genuin , så kärleksfull, precis som den här scenen utspelar sig- så tänker jag mig att familjelivet borde vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar