oktober, och jag håller din hand för hårt

i ett par veckor har mina handleder varit ordentligt fucked up, och har inte alls varit medgörliga.
saken är den, att ibland är smärtan okej, alltså den är bara irriterade, den är märkbar men något hanterbar, och sån smärta kan jag ta, MEN de här två dagarna har det inte alls fungerat bra,och jag är snäppet närmare en handikappsparkering. något som inte alls är till min fördel när mitt arbete involverar att bära tunga böcker. MHM.


och det här svarta molnet som jag lyckas dra över mitt huvud, har jag inte lyckats bli av med än.
men det kanske är okej. vissa saker kanske måste ta sin tid, det kanske helt enkelt är såhär det måste vara ett tag, innan solen helt plötsligt lyser igen. jag har hört att det är så det måste vara av en klok människa. så jag antar att det måste vara sant.