en löjlig dröm om flykt föds för att krascha och sen dö

har mina mjukisbyxor och en enorm tshirt på mig, och funderar seriöst på att aldrig mer ta av mig dom. komforten är bara för bra.

hade en fin kväll igår med emma där harrypotter-filmen och middag ingick. och där emellan kom ex, parkeringssvårigheter och skratt in på ett hörn. det var fint.

som vanligt så är jag trött. det känns aldrig som att jag någonsin blir pigg, utan är ständigt inställd på "slutkörd". sen att jag drömmer oroliga drömmar varje natt gör mig väl heller inte piggare.

jag antar att det är därför som mitt huvud värker och varför jag sitter och tänker på saker som jag vet gör mig så oändligt ledsen. jag orkar helt enkelt inte försöka hitta alla de här positiva aspekterna till livet och dess mening. jag förstår inte ens meningen. kanske finns den inte ens.