how can you leave me standing here

jag har den här tendensen att hamna här när mitt humör är körd nere i botten, och det är tråkigt.
så här är jag, och jag är körd.

och det dumma med den situationen är att man så lätt glömmer det som är bra när man sitter mitt inuti i det som är jobbigt och ledsamt. jag vill inte ha det så. jag vill aldrig glömma.



jag hade en väldigt fin födelsedag igår. spenderade halva dagen med min bästa vän ebba, och jag skrattade så att jag nästan fick kramp i magen. jag älskar att umgås med henne, jag älskar magkrampen som jag alltid får med just denna fina person.
resterande dagen spenderade jag med min familj och släkt, med mat och prat om allt mellan himmel och jord och det var också himla mysigt. kvällen avslutades med att min nioåriga kusin låg och halvsov i min famn, och det var nog det mysigaste på länge alltså. han är go, den där lilla filuren.

sen måste jag bara säga att jag älskar att mamma vet att jag hellre dricker varm choklad än te på min födelsedag. hon vet nog allt min mamma, snälla snälla mamma.

det blev något typ av hyllningsinlägg nu, men det gör mig ingenting. om jag fick bestämma, skulle jag sitta och hylla alla underbara människor i mitt liv hela dagarna.
fina underbara människor.
gillar er hela högen