jag har gått runt och haft dåligt samvete de senaste veckorna. tänkt att jag svikit, förrått och varit en allmänt dålig människa. en rutten person.
och det kanske jag har varit, kanske har jag inte gett lika mycket som jag tagit.
men faktum är att jag håller fast i mig själv för glatta livet. jag är inte beredd på att släppa taget om mig själv än, har inte riktigt något över till någon annan.
ibland blir jag arg för att det känns som att det finns orimliga krav som jag måste uppfylla, och ibland förstår jag inte alls hur jag ska klara av något som någon ber mig att göra. som att jag är bedövad, och endast i form för att bevaka livet än för att faktiskt leva och känna det. allt annat är att begära för mycket. jag vet inte alls hur man lämnar den känslan bakom sig, den ligger bara kvar under ytan och sjuder, gräver sig djupare in i mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar