I never loved nobody fully, always one foot on the ground and by protecting my heart truly, I got lost in the sounds

jag måste erkänna att sveken svider, det gör dom. du svider. och dina löften svider. stundvis så undrar jag varför jag slösar min tid, varför jag anförtror mig, varför jag önskar att du någon gång skulle förvåna mig. jag antar att jag bryr mig. jag bryr mig om vad som händer med dig, om du är lycklig eller ledsen, om du har ont i kroppen eller i själen, jag bara bryr mig. jag antar att det är därför det känns såhär. som att du kastar dina ord i mitt ansikte, dom där fina orden, blir smutsiga helt plötsligt, och det du lovade så heligt är bara dina vardagslögner. jag önskar att du inte vore sån. jag önskar att du kunde säga de rätta orden när jag är sorgsen, att du kunde veta vad jag behövde, men du står bara där. och kanske är det mitt fel.