Mitt namn är mycket och jag vill ha mer

klockan är 08.46 och jag misstänker att vi inte kommer åka vid nio. fastän jag är klar och allt.
jag har alltid tyckt att det är en onödig sak att packa. börjar man i tid så får man alltid med alldeles för mycket saker är min teori, så jag påbörjar alltid att bestiga detta klädesberg i allra sista sekunden, och visst, jag kanske glömmer det ena och det andra, men jag får i alla fall inte med mig hästmängder med grejer som mor min. är detta felaktigt tänkt? må så vara, må så vara.

det är nu det börjar hända saker, pappa stormar in i mitt rum, uppenbart stressad, och säger att jag bör ordna något, lyssnade inte alltför noga, (kanske borde ha gjort det) och oj, sen sprang han iväg lika kvickt som han kom.
det är nog nära nu.
snart
snart ska vi åka.
nu måste jag nog ordna det han bad mig om, vad än det nu var.

MUSIK, förresten.
kan vara bra att ha med sig


ha det fräckt
igen