varje gång gud kommer upp i samtalsämnen så får jag alltid en löjlig bild av en gubbe med blå tights och ett jultomteskägg. jag vet inte riktigt varför, (haha) men jag har väl förlöjligat själva synen på att det finns någonting annat, någon högre makt som bestämmer vem som ska få det ena, och inte få det andra. samtidigt som det känns som att de som faktiskt är troende, har någon form av insikt, som att de alla delar på en hemlighet och jag känner mig lite utanför. jag har nog alltid tänkt att jag egentligen står utöver det där, att jag är klokare för att jag inte tror på något specifikt.
kanske är det dom som sitter inne på kunskapen, och jag som famlar i mörkret, jag vet faktiskt inte.
jag kan bara tänka mig att religionen i sig måste vara väldigt trösterikt, att ha någonting som förklarar det oförklarliga, som gör livet desto mer betydelsefullt. men återigen, vad vet jag om saken. jag är inte det minsta troende, men det är så jag inbillar mig att de tänker.
på tal om något som utan tvekan kommer att låta tonårsaktigt; så vill jag hemskt gärna flytta härifrån. jag antar att jag inte gillar känslan av att ha någon som ständigt bestämmer över mig, som fördummar det jag säger, som helt enkelt bor alldeles för inpå skinnet på mig för att det ska kännas bekvämt. jag säger inte att jag hatar att bo hemma, bara att jag är redo för någonting som bara är mitt, som ingen annan har rätten att kritisera eller ha åsikter om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar