Dagboksanteckning 7e februari

Vi trodde att vi var gudar på färd igenom världen, ingenting kunde rå på oss.
Tills en magbakterie drabbade fyra av fem tjejer.
Vi är numera väldigt ödmjuka och underlägsna till alla högre makter.

Vi väljer därmed att stanna en extra natt, så att det finns en någorlunda chans att överleva de elva timmar vi ska spendera på bussen till siem riep.
God help us.

Men vår hälsa åsido,  så har vi det väldigt bra.
Vi har så många historier att berätta , att det är svårt att hinna dela med oss av alla.
Sand som bränner våra fötter när vi vandrar, försäljare som vill noppra våra kroppar med tråd, ljudet av havet som kluckar i våra öron, människor som fått oss att skratta, människor som gjort oss upprörda.  Allt och alla är en historia.