kikade just in i kylskåpet - ni vet den där automatiska kiken man gör, för att se att allt är bra i universum? men till min förfäran, så var ingenting bra.
det var så mycket mat!
det var som om mamma planerade att ge mat till en 100 mannar armé! det fanns ett system i mitt kylskåp, som nu är helt rubbat. det finns viktiga saker i det där kylskåpet, som är avgörande för min överlevnad, och det tog nästan tio minuter innan jag hittade på det! förstår ni krisen jag upplever? tio minuter.. that's too long. givetvis pratar jag om mina oliver. mhm. oliveeer.. jag har levt på dem ända sedan jag var tre år gammal. de är himmelska! det finns få saker jag tycker bättre om, ur matperspektiv.
man tycker ju att mamma borde inse detta när hon packade in maten för armén. jag tycker faktiskt det.
tur att jag är lugn i sådana jobbiga situationer i alla fall..
för att nämna något annat, som är lite krisartat på en helt annan nivå;
jag har skrivkramp.
kramp i handen.
handen vill ha en mercygun to the head.
tydligen blir det så när man beslutat sig för att åta sig ett skrivarmission som involverar 24 handskrivna sidor om bilteori. det kunde man inte tro va?
det är en sån sak som bara naiva människor håller på med, men nu mina fina vänner, kan jag lugnt konstatera, att jag inte längre är en naiv dumsnut. jag har insett min dumhet, jag har felat.
och troligtvis kommer min hand aldrig att återhämta sig, och därmed påminna mig för resten av mitt liv att aldrig mer skriva 24 sidor för hand igen.
kan vara bra egentligen, jag brukar oftast vilja göra om mina härliga misstag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar