But now it's hard to see through a fog of memories, but I remember when we were winning.

just i denna skrivande stund är det kyligt i luften, i atmosfären, ja, kyla sprids nog över hela världen just nu.
jag har spenderat dagen med att skriva lite meriter och sådana ting på arbetsförmedlingens sida.
jag ville helt enkelt inte bege mig in till sala för att prata med dem ännu en dag, och det visade sig även att försöka kontakta arbetsförmedlingen via telefon kunde bli rysligt dyrt. så jag prioriterade bort de alternativen, och nu är mamma arg. eller, egentligen inte arg, men irriterad och besviken. den värsta typen av humör. det är någonting som bara knyter ihop sig inom mig när hon tjatar så, den stigande irritationen, känslan av att hon vill ta över, vill bestämma över mig, över mina val och mitt liv. det är egentligen inte en logisk känsla, eftersom jag vet(jag vet!) att hon bara vill hjälpa mig. men det spelar ingen som helst roll nu. jag vill inte ha den hjälpen. jag vill inte ha någon tjatandes och gnatandes över min axel ständigt, speciellt inte när hon faktiskt inte ens uppmuntrar mina beslut. jag vet inte, andra skulle säga att jag överanalyserar saker igen. de flesta skulle säga så. jag antar att alla mina åsikter är överanalytiska och onödiga.
för det var väl så du menade?

jahapp- det här var vad jag kom fram till. det kanske definierar mitt humör för dagen.
jag har en släng av tonårssjuka, med en stigande irritation på det mesta. jag har bara den stora lusten att skriva ner allt som jag tycker är värdelöst med allt och alla. egoistiskt och genuint korkat. det struntar jag fullständigt i idag.
jag vet att man aldrig ska skylla ifrån sig, det är sällan klokt.
jag är bara väldigt frustrerad.
jag längtar bara långt bort härifrån, jag hatar när minnena skaver så.
det borde vara annorlunda.