En tredjedel av den jag var går hem, för en är krossad, en är din. Det här är slutet på vår film. Från och med nu.

det här är svårt, riktigt riktigt svårt, det känner jag i själen. men jag försöker verkligen. jag vill, samtidigt som jag inte orkar med. och det är viktigt att veta, att därmed inte ge upp på mig, för jag finns fortfarande kvar, någonstans härinne. det är bara en sådan dag, då andetagen känns extra tunga.

personen som skonade min hjärta från en otroligt djupt fall- var idag Lo. det kändes så tryggt, så absolut, att ha henne nära. någonting som spelar roll, någonting som finns här. sakta men säkert gjorde hon det bra igen, det blev lättare att lämna rummet utan tårar i ögonen. det är dagar som dessa som jag prisar hennes existens.

jag vill bara tänka framåt nu. se möjligheter, läka, och våga leva igen, så som det är menat.