så många illusioner som har rasat, och så många långa vägar kvar

366 dagar sedan jag senast kramade dig, sedan vi skrattade tillsammans, sedan vi senast sågs.
366 dagar.
hade jag vetat vad som skulle ske, skulle jag aldrig ha släppt taget om dig.
det känns lika ofattbart nu som då. lika fruktansvärt att besöka din grav. lika hemskt att behöva minnas att du inte längre är här.
jag blir så paralyserad, så försvarslös när jag har det här i sinnet.
det har varit tungt att minnas de senaste dagarna, svårt att kunna somna, och än värre att vakna upp på morgonen. jag är så försvagad av allt, uttömd på alla krafter. jag saknar modet att komma igång igen. jag har bara saknat.
det finns en sådan jävlig sorg i mitt hjärta.
ta bort den.