, jag kan se mig själv gå runt och inte riktigt ha nånstans att ta vägen, men jag följer hjärtat, samma hjärta

tror jag har vaknat åtminstone en gång varje natt den senaste veckan, det är som om kroppen inte förstår att den är fullständigt utmattad.
istället så väntar den tills jag måste gå upp och blir utmattad då istället.
så här sitter jag, och är trött och sliten med en härjad stil i ansiktet.

om något, så är det den sämsta dagen att packa på, speciellt när mamma och pappa kommer in titt som tätt och gnäller över något oväsentligt. jag skulle vilja poängtera att ingenting av det de säger spelar någon märkbar roll för mig, men jag antar att det inte skulle tjäna något till.

jag skulle chansa på att bilen avgår någonstans vid 12-1-tiden. inte för att det borde ta så lång tid egentligen, men min familj är känd för att vara otroligt sega. och jag är på ett humör som inte har lust att underlätta processen märkbart. i själva verket vill jag vara allmänt elak och ignorera dem fullständigt tills vi är framme.
jag tror att den här 6-timmars bilresan kommer bli rolig.
ha.ha.ha.