inte känt mig såhär motiverad på länge. och om sanningen ska fram så känns det alltid så. varenda gång bollen befinner sig i mina händer, varenda gång bollen går igenom nätet och det svischade ljudet är det enda som hörs. det var inte förrän idag, som jag insåg hur länge sedan det var nu, med största sannolikhet över ett år nu. någonstans på vägen måste jag ha glömt bort att det är de simpla detaljerna som gör en lycklig, hur enkelt allting kan kännas.
med andra ord så har jag gett mig själv något som jag verkligen behövde. kanske en form av hopp om en normal tillvaro, eller ren tillfredsställelse att veta att ingen kan ta ifrån mig den här känslan.
det jag längtar efter kan besannas, den världen existerar, den är min.
jag är hjältinnan i min saga, huvudkaraktären i min egna film, soundtracket till mina sorger och min glädje. jag är här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar