nya dagar väntar med nya tidsfördriv och allting liksom kräver mera nu.

jag tror nog allt att jag ska boka upp en resa till london inom snar framtid. jajemen, är så galet sugen! måste ha något att se fram emot annars lär väl den här hösten kännas oändlig.

jag leker med en lista nu btw, en sån där", det här ska du göra"-lista, och en "det här ska du köpa"-lista. listor är banne mig det roligaste. anar ni hur himla taggad man blir när man kan räkna upp en rad med roliga punkter att se fram emot att uppleva eller införskaffa?
allting känns så lovande, och inspirerande att jag bara har lust att le ett stort jäkla leende.
och på tal om positiva saker, så längtar jag till helgen. haha, det är måndag och jag längtar till helgen redan. ojojoj. men längtar, det gör jag i alla fall. då ska jag göra roliga saker, mhmmmm.

mamma och pappa landar i sverige om en halvtimme. det låter väl himla elakt, men jag har trivts helt ypperligt på egen hand. men givetvis kommer det vara fint att träffa de där skojarna. och jag kan gissa på att de har haft det grymt fint där borta på irland. och om ni inte märker det, så försöker jag kontrollera min avundsjuka. kanske att den går att kontrolleras om de har köpt en fin souvenir åt mig. kanske.

jag förstår inte hur vissa lyckas få sina problem att verka så, ja, fina rent ut sagt. poetiskt vackra med en liten twist. jag verkar inte kunna det. mina problem tycks söka upp nya problem regelbundet för att diskutera svett. jag lyckas bara inte med orden, och problemen förblir grå och fula. jag undrar var man klev snett.

Historien är full av låtar till såna som inte borde få en låt.

saker som kan få smilbanden att dras uppåt en dryg dag

när två vänner kilar förbi lite spontant
när idol börjar, för då börjar alla prata om utseenden
när micke sjunger i bilen, bara för att han låter. så.jävla.fail.
när det finns choklad kvar ifrån gårdagen
när chrille lagar mat så att jag slipper för en gångs skull
när man duschar sådär varmt att det ångar när man går ut ifrån badrummet
när man återupptäcker låtar som man förut älskade
när man gör fula ansiktsuttryck på jobbet för att man är lite disträ och tänker på annat
när folk skrattar åt en för att jag gör fula ansiktsuttryck på jobbet (HEHEEH)
när man ser ner på fötterna och upptäcker att man har jättesnygga strumpor på sig
när man kollar på telefonen och ser att man har fått ett jättegulligt sms av en vän
när man upptäcker att man har ganska många blåmärken på kroppen
när man pratar med någon som får en att tänka att man klarar allt
när man springer för allt man är värd, det är typ bara då man får den där riktiga kicken
när man upptäcker att det här är bästa sättet att göra en relativt konstig dag till en bra dag

you're my mistake and it's far too late to turn back now

väldigt trött och väldigt illamående, vilket är lika med jättetaggad på att jobba imorgon. eller vafan, jag slår på stort; jättetaggad på alla motgångar som livet har lust att slänga på mig. c'mon now, let's have some fun.


det finns miljontals ord som kan förklara det jag funderat på, leenden och tröstande kramar finns det även gott om. jag är omringad utav dom, och det i sig är tröstande.
jag uppskattar allt som mina underbara vänner säger och gör, och det stör mig att de inte ens är medvetna om deras fantastiska egenskaper. hur otroligt himla bra de här människorna verkligen är, är det ens möjligt att någon kan undgå att se det?
jag älskar deras leenden, tårar, kramar, skratt och skrik, hur otroligt ärliga de är, godhjärtade, vilsna, förvirrade, roliga, vackra, ja, jag älskar allt hos dom.
och jag tvingar alla mina underbara vänner att förstå det. utan er, skulle världen vara en så oändligt mörk plats för mig.

Everyone to the dance floor, everybody just rock tonight, everybody just bounce if ya feeling hype

jag har en massvis av kläder, skor och smycken utspridda i sängen just nu, jag antar att det är någon typ av beslutsångest som pågår, haha.

har spenderat de senaste 24 timmarna med min finis emma. det är nog bara vi två som kan skratta åt så lama saker, misslyckas med matlagning, moffa godis så att man vill spy, basta i fem minuter för att sedan rusa ut igen, och sedan få kramper i magen av skratt igen. nej, det är nog bara vi två som gör sånt där, haha, min kära tvillingsjäl alltså.

och ja, på tal om den överfyllda sängen, så ska jag ut ikväll, och umgås med massor av trevliga människor som man inte träffat på aplänge. jag tror nog att det kommer bli legendariskt, oh ja, legendariskt kommer det att bli.
förresten så kan jag inte dansa utan att börja skratta högljutt åt mig själv, nog är det tur att man kan bjussa lite på sig själv. lite synd är det dock att jag inte är ensam hemma längre, helt plötsligt får man inte gå runt näck för att hämta tandborsten, sjunga whitney houston's "i will always love you", eller äta bränd mat i fred. himla segt alltså.


nu ska jag göra andra oväsentliga saker :D

when I'm falling I'm at peace, it's only when I hit the ground it causes all the grief

imorse var jag glad i själen, och levde på efterglöden av en jättemysig kväll med de mysigaste personerna, sånt är så fint. det var dock när jag väl kom hem ifrån jobbet som humöret dalade när jag gick igenom posten. ALDRIG SKA SAKER FÅ VARA SIMPLA(!!!).

nåväl, fredag om någon timme, evigt efterlängtad som alltid.
och nu tänker jag sova, bara för att

Been telling myself that I can roll with the changes.

stop cryin' your heart spelar i mina högtalare, klockan är tio över tio, jag har egentligen inte ordnat min matlåda tills imorgon, och jag tänker nog inte göra det heller. såhär spontant, så skiter jag i det. tror ju i och för sig att jag lär ångra mig, men det är väl något jag får ångra imorgon istället. fniss.
man vill ju inte vara en sådan vanlig knegare heller.

jag har en fin dag i åtanke, och skjuter därmed undan allt det negativa och lägger all min energi på det fina. jag har inte lust att grubbla något mer. det är dags att se framåt igen.

och jag måste städa innan brudsen kommer imorgon.
note to self.

Det är bara jag och jag bor ju här, men man vet aldrig var jag är.

just idag, denna söndag , den 19 september, gör det så himla ont i hjärtat. jag vet fortfarande inte hur man gör när det blir så, när det känns som att hela kroppen har ont, varje organ, varenda liten del av min själ. jag vet inte riktigt hur man gör då. ingen har lärt mig hur man lär sig att sluta sakna. sluta tänka bakåt och på något vis gå framåt när sorg och tragedi slänger en ner på marken en sommarmorgon. ingen har lärt mig hur man gör.
jag undrar hur man visar en god min, när tankarna är så långt borta som de någonsin kan komma. till en annan värld, en annan värld helt.

jag har tänkt så mycket på den dagen på senaste tiden. tvingat mig själv att återuppleva det, känt hur jag har drömt om det, och vaknat upp i ren panik om nätterna, tröstlös.
det är det mest fruktansvärda med att sakna någon, att aldrig bli benådad. att aldrig få vila, och att aldrig få se det där leendet igen, att alltid bli tvungen att komma tillbaka till verkligheten där det där leendet inte längre finns. det finns platser som jag ogärna går till, ämnen som jag inte diskuterar,bilder som jag inte tittar på, och skämt som inte längre går att skratta åt längre.
och det enda jag kan göra, är att gå till jobbet imorgon vid nio, åka hem vid sex, och göra om den processen dagen därpå. förut gav det mig en känsla av lättnad, att vara någon annanstans, det gav distans till mina tankar, men jag vet inte längre om det fungerar.
jag önskar att det inte vore så förbannat svårt ibland.

Mr. Jones wishes he was someone just a little more funky When everybody loves you, son, that's just about as funky as you can be

jag skrattade rätt innerligt åt denna valkampanj. kristdemokraterna, suck, kristdemokraterna.





det är val idag, och jag hoppas på att alla i Sverige har stått och köat med sin röstlapp i högsta hugg. jag förstår mig verkligen inte på de som väljer att inte delta, att bara stå på sidan av och inte vilja påverka/förändra samhället. helt sjukt. själv så röstade jag igår, och nej, min lojalitet ligger inte hos alliansen, gud nej.
men samtidigt vill jag påpeka, att det är rätt så svårt att lära sig mer om politiken, bara för att den faktiskt inte är tillgänglig för alla känns det som. även om jag är ganska bestämd i hur jag står, politiskt sätt, så skulle jag ändå ha uppskattat mer möjligheter att få information kring alla partier. kan mycket väl vara därför många yngre väljer att inte rösta, de har helt enkelt inte fått den informationen som gör att de känner att de är kunniga nog eller värdiga att rösta på vare sig det ena eller det andra.

all is well

publicerade nyss mitt inlägg ifrån imorse. var tydligen inte alls på bra humör då, fnissfniss.
och nu är jag trött, fast en bra trötthet, tror jag. helt plötsligt är jag fylld med en känsla av att det kommer att ordna sig,och rent ut sagt bli bra. behövde väl bara en dag att gå igenom alla alternativ man hade, och verkligen fundera vad det är man vill, och ja, adlibris är det bästa stället att göra det på, haha. allting kommer att bli bra, ja, allting kommer att bli riktigt bra.

it's allright ma, I'm only bleeding

skjut mig i hjärtat, slå ihjäl min själ, ta min värdighet bara, den verkar ju onekligen försvinna i blixtens fart.
ett äckelbrev ifrån de dumma jävlarna på culturalcare. "vi jobbar på din ansökan, men det tidigaste du nu kan komma iväg är i slutet av oktober, din rabatt har även tagit slut, och förresten, troligtvis kommer du nog iväg i januari istället HEHEHEH". jävla arslen.

onekligen jävligt irriterad, vad har dom tänkt att jag ska sysselsätta mig med fram tills dess då?
jävla.skithögar. det är ganska långt till januari ju..
och en desto värre insikt.. ska jag alltså vara HEMMA HEMMA HEMMA fram till januari?
alltså, ska jag BO HEMMA I ÖVER FYRA MÅNADER TILL?!

ingenting går mig vägen den här veckan. varför har alla andra lyckats fixa sin tillvaro så bra utom jag? helt jävla dömd att misslyckas.

när jag slutar tänka, börjar jag förstå, att gud inte bryr sig om hur rakt jag kan gå.

jag är inte rörig, är till och med lite organiserad skulle jag vilja påstå. så när folk går in i mitt rum vill jag alltid gärna påpeka att det finns en gömd anledning till att allting är sådär rörigt. egentligen gör det inte det, egentligen så är det såhär, att det mesta bara hamnar på golvet, på stolen, på sängen, under sängen, bakom sängen, på nattduksbordet, i skrivlådorna, på skrivbordet, i kassar, i cdstället, i fönstret, på tvn, alltså, ja, det mesta går faktiskt att finna lite huller och buller. och sen att garderoben är relativt full också, gör det hela helt ologiskt. så mycket prylar har jag inte ens.

jag sitter och läser om online photoshop tutorials cs3. jag skäms över att jag är så svag, att jag inte löser det där själv, men just nu har jag inte tid, och jag gillar snabbinlärning bättre än ja, långsam-jagkanintenågontingallsomphotoshop-inlärning. att jag även sitter och läser mig in på politik och systemkameror, gör att all information egentligen krockar lite. men vad gör väl det egentligen?
slutsats av detta?
jag måste rösta snart. haha, det här valet driver mig lite till vansinnet, och jag vill bara ha min del av detta att vara över, så jag kan fundera över andra väsentliga saker i mitt liv.

nej, mat! för äta bör man, annars dör man.
och ladda ipoden bör man, annars försvinner livslusten på jobbet.
mitt sista "och"; mina v:n på det här tagentbordet funkar i princip inte. sånt är irriterande.
så att ni vet.

Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner.

jag fick förlängt på jobbet igår. och nu uppstår någon typ av uppgiven känsla. dagen innan surade jag för att jag inte trodde att jag skulle få förlängt, och när jag väl fick det känns det som att det var det sämsta som skulle kunna hända mig.
pengar är bra förstås, men det här var inte det jag skulle syssla med,och verkligen inte under en längre period. och i och med mitt nya schema - 9-18, så finns det inte så mycket annat att göra om dagarna längre än att just- jobba. mhmja, har nog fan tappat motivationen, om den ens någonsin existerade, jag jobbar ju faktiskt på ett boklager.

It takes a lot to laugh, it takes a train to cry

varje gång gud kommer upp i samtalsämnen så får jag alltid en löjlig bild av en gubbe med blå tights och ett jultomteskägg. jag vet inte riktigt varför, (haha) men jag har väl förlöjligat själva synen på att det finns någonting annat, någon högre makt som bestämmer vem som ska få det ena, och inte få det andra. samtidigt som det känns som att de som faktiskt är troende, har någon form av insikt, som att de alla delar på en hemlighet och jag känner mig lite utanför. jag har nog alltid tänkt att jag egentligen står utöver det där, att jag är klokare för att jag inte tror på något specifikt.
kanske är det dom som sitter inne på kunskapen, och jag som famlar i mörkret, jag vet faktiskt inte.
jag kan bara tänka mig att religionen i sig måste vara väldigt trösterikt, att ha någonting som förklarar det oförklarliga, som gör livet desto mer betydelsefullt. men återigen, vad vet jag om saken. jag är inte det minsta troende, men det är så jag inbillar mig att de tänker.


på tal om något som utan tvekan kommer att låta tonårsaktigt; så vill jag hemskt gärna flytta härifrån. jag antar att jag inte gillar känslan av att ha någon som ständigt bestämmer över mig, som fördummar det jag säger, som helt enkelt bor alldeles för inpå skinnet på mig för att det ska kännas bekvämt. jag säger inte att jag hatar att bo hemma, bara att jag är redo för någonting som bara är mitt, som ingen annan har rätten att kritisera eller ha åsikter om.

är det här allt jag blir så dör jag

90talet är verkligen inte det bästa alltså. åtminstone musikmässigt, 90talet förstörde och torterade musikens fina själ. gjorde dess inre till något billigt och smaklöst istället för renande och inspirerande. nej, det är synd och skam att man inte fick uppleva 60-70talets vackra stämmor.


gårdagen var underbar, med massvis av skratt, fjanterier och allt som tillkommer med mina finisar till vänner. somnade med ett riktigt stort leende, vill jag lova.

nästa vecka ska jag spendera ännu mer pengar än vad jag gjorde denna vecka(vilket var en del..) ångesten som tillför detta beslut, går inte att överstiga den sanna glädjen dock. jag lääängtar efter min kamera.


som håkan skulle säga;

Ta mig till kärlek, ta mig till dans
Ge mig nåt som tar mig någonstans

becuase the night belongs to lovers, because the night belongs to us

sitter här och gråter en skvätt. inte alls utav ledsamma anledningar, utan snarare att jag i princip höll på att peta ut ena ögat när jag höll på med mascaran för någon minut sedan. min smidighet alltså, den kan bara beundras.

idag så har jag spenderat förmiddagen med att måla fula smileys på ladan, visserligen var jag ju illa tvungen att måla över det sen, men det var kul för stunden:')
sen att jag var helt röd av färgen i ansiktet när jag kom in igen, det är ju en annan fin femma.

och, vilken sekund som helst kommer jag att resa mig ur sängen, sätta på mig jackan, och cykla iväg till en fin kväll med några bruds. jajemen, viiiilken sekund som helst.
måste bara göra tusen andra saker som jag alltid väntar med till den absolut sista minuten., och givetvis lyssna på oasis medan jag gör allt krångel. ett måste en sådan fin dag som denna.


förresten så älskar jag när man blir såhär härligt positivt överraskad av folk, när de gör någonting som bara inte riktigt såg komma, ja, alltså jag kan nog inte gå in alltför ingående på detaljerna, men jag har ju sagt det väsentliga ; det gör mig himla glad.

You thought by now you'd be so much better than you are, you thought by now they'd see that you had come so far

onekligen en ledsam dag. himla sorgligt att jag kan hinna säga det innan klockan ens är tolv, men nog fan är det så det är. jag lyssnar på oh laura, och det gör mig inte heller på bättre humör, det är nästan så att jag inte har lust att vara glad idag. har bara lust att sjunka in i den mediokra känslan av misslyckande och total misär.
lägg på 7.5 timmars jobb på det och så har ni min fredag.

jag ser att jag låter bitter, och just i denna skrivande stund kan jag nog erkänna att jag känner mig lite less. men om man ska slå till med någon fånig klyscha att efter regn så kommer sol. nog är det väl så man säger?
äh, vafan, jag låter saken bero.

när de plöjer små färdiga spår, ja, då får jag lite lust att springa över alltihop och tillbaka.

få människor har förstått innebörden att ha musik till sitt arbete. för min del, är det livsviktigt. utan musik, så går inte tiden alls. bokstavligt talat. visaren på klockan som hänger på väggen på mitt jobb, går inte när min musik i högtalarna är pausade. jag lovar.
det var egentligen bara det jag ville säga.
musik är viktigt, glöm det inte.

jag är trött, om det inte var införstått redan, och jag tänker sova, för det är det vettiga att göra när klockan är tio i tolv.

god natt

fighting with my weak hand

alltså- återigen, så finns det saker som man gör, och saker som man helt enkelt INTE gör.
människor - och med det så menar jag självklart mig själv, borde få en lista över saker man gör i olika situationer, ni anar inte hur många grodor som har trillat ur min mun idag, ojojoj.

på tal om något helt annat så har jag färgat håret idag, med ett helt okej-resultat också, och sånt är ju alltid fina fiskar. eftersom jag även jobbade över idag, så tycker jag nog att jag är värd att se någorlunda bra ut i håret. det är också himla fint att INTE jobba över imorgon, jag tror banne mig inte att min rygg skulle klara av det, hugaligen.


det känns som en sådan dag, när tankarna bara dras till dig hela tiden, trots att jag försöker att blockera ut det. alla de här låtarna som spelas i hörlurarna, påminner om det var över ett år sedan nu, och hur himla ont det gör att tänka tillbaka. jag har nog skrivit just dessa ord miljontals gånger, och för varje gång är det plågsamt att behöva minnas orsaken till allt detta. att du är borta, icke existerande. det har gått över ett år, och jag kan fortfarande inte ta in den informationen. jag önskar att jag slapp behöva bearbeta det, jag vet att det låter egoistisk, men vissa dagar är jag bara inte stark nog att orka med det.

det kommer att hända om det inte hänt

det finns vissa saker man inte bör tappa bort, därav en utav dessa saker är papprena där det står hur mycket du har tjänat under sommaren. sen finns det vissa saker som man inte borde skjuta upp på, som exempelvis att städa. jag kollade runt i rummet i ren panik idag, och insåg att det krävdes något djävulskt mycket energi för att göra rummet beboeligt igen. men en kraftansträngning och ex antal tvättar, damsugning, upplockning och allt sånt senare så är det fint igen. puh.

den här veckan kommer jag att spendera jättemycket pengar förresten. har lite av en blandning av upprymdhet och dåligt samvete över det hela, men, vissa saker måste införskaffas. jag får väl jobba över en massa för att jämna ut det hela. jippi.


du ser dig själv i spegeln och frågar; spegel spegel på väggen där, vem är det egentligen som jag är? borde jag ha sett någon annan där, och vad skall jag i så fall göra åt det?




en dag med loppsan

Det är bara knas när de nämner ditt namn.

jag spenderar tiden med att läsa en bok för tillfället. anledningen till att jag kände behovet att berätta om det, är, att det är en förträfflig bok.

"om en stor läskig man med en massa pistoler och knivar försöker komma in igenom ditt sovrumsfönster, så ska du inte släppa in honom. han kan vara farlig."

här är ditt liv
John O´farell


den är himla djup, och så himla klok.
fniss

Det är en helt ny värld, men jag är alldeles lugn.

jag satt och försökte förstå mig på photoshop igår, hade förhoppningen att jag skulle kunna knäppa med fingrarna och därmed kunna allt på direkten. och nja, den förhoppningen kunde jag skrota ganska direkt.

saken är den, att jag känner mig inspirerad. inspirerad att förändra lite saker i mitt lilla krypin. införskaffa mig den där kameran som jag har tjatat om i evigheter, sätta upp lite nya tavlor kanske, ja, det finns oändliga idéer. kanske något för helgens aktiviteter, månne trooo.

och musiken i min telefon håller på att driva mig till vansinnet. jag.måste.införskaffa.NY.musik.nu.
och på tal om saker jag måste göra, så måste jag kila ut med hunden nu.

wo-aow, senaste månaden har dessa "det här har jag gjort idag"-inlägget flödat in, och jag skäms.
kanske skriver jag alltid så, bara det att jag inte insåg det förrän nu. hur som, så är det lite genant.

nästa inlägg kommer troligtvis bli likadant.