jag hade känslan att veckan skulle vända till min fördel i söndags, jag skulle chansa på att ännu en gång slår magkänslan fel. lita aldrig på mig, jag tycks visst aldrig göra eller säga rätt saker.
har en galen ilska som sjuder inombords. står med lusten att bara skrika rakt ut, bara för att ha någonting att göra. är riktigt förbannad på samtliga personer, fast den egentliga boven i detta drama är mig själv. jag och mina dåliga beslut, jag och min hopplösa ångest, jag och min jävliga sårskorpa till själ, jag och allt jag håller på med för stunden. jag vill bara vara arg på andra, för att de verkar kunna lösa det som jag inte kan. känns som att livet är en text och jag är en dyslektiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar