och det understående inlägget var något som var tvungen att komma ut förr eller senare.
och mer kan jag nog inte säga. det bara är så. och jag är inte den som utmanar ödet med onödiga argument.
men jag lyssnar på lisa ekdahl och befinner mig i hennes texter. jag gillar att försvinna in i musik, musik kan konsten att hela även de mest trasiga själarna.
klockan 07.45 imorgon ska jag till tandläkaren.
hoppas att jag inte behöver amputera bort min tå innan dess.
söv mig nu, jag är trött
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar