This too shall pass.

vinden susar i mina öron, den lätt kyliga morgonbrisen påminner mig om att hösten snart är på intåg.
jag cyklar snabbt och hetsigt runt slingriga stigar, ängar, uppför branta kullar och nerför djupa stup.
och jävlar vad jag lever.
jag kan inte låta bli att le åt allting.
jag har ingen musik med mig, bara ljudet av mina egna tankar och naturen.
det är så fridfullt.
i detta är jag lugn, i detta är jag fri.
adrenalinkicken drar igång kroppen och jag cyklar för allt jag har.
alla onda tankar blåser iväg i takt med att hjulen gräver märken i leran, ljudet av min andhämtning.
det är som om en stor tyngd lyfts från mina axlar.

jag möter några få människor längs vägen,  som likt mig, är beroende av den här kicken.
jag cyklar förbi en man som sitter vid en gungställning.
han talar i sin telefon och märker knappt att jag passerar.
och jag har lust att slita telefonen ur hans grepp och ropa att han faktiskt missar det.
den här gyllene stunden denna söndagsmorgon.

Not all girls are made of sugar and spice and everything nice. Some girls are made of sarcasm, wine and everything fine.

uppsalalivet har börjat igen, och studierna är i full rulle.
dagarna har varit varma och i var pluggpaus som tagits har jag rusat ut i skogen med antingen cykeln eller löparskorna i högsta hugg, desperat efter att få känna vinden i håret och solen på mina kinder.

sommaren har varit fin, och äventyren sitter som etsade i min kropp.
vår resa glöder fortfarande i mig som ett skimmer på min hud.
det är någonting så fantastiskt fint med att resa med två av sina bästa vänner, dricka vin vid eiffeltornet, åka båt i venedig, möta nya kulturer, träffa nya människor, allt.
mycket vill ha mer, och jag längtar redan nu efter att återigen få packa min väska.

det är svårt att förklara kärleken till att resa.
till att lämna det gamla och möta det nya, till att pånyttfödas var gång man möter någonting nytt.
ingen av de resor jag har gjort har varit den andre lik.
det har varit nya insikter var gång, vissa mer plågsamma än andra.
det finns så många olika sätt att leva sitt liv på, det om något har dessa resor lärt mig.
och inget sätt är mer rätt än det andra.
samhällets krav tynger ner så många axlar.
så många liv som ska levas på samma vis.
det kryper i mig bara jag tänker på det.
mitt liv är mitt att leva.
tvinga mig inte till någonting annat.