uppsalalivet har börjat igen, och studierna är i full rulle.
dagarna har varit varma och i var pluggpaus som tagits har jag rusat ut i skogen med antingen cykeln eller löparskorna i högsta hugg, desperat efter att få känna vinden i håret och solen på mina kinder.
sommaren har varit fin, och äventyren sitter som etsade i min kropp.
vår resa glöder fortfarande i mig som ett skimmer på min hud.
det är någonting så fantastiskt fint med att resa med två av sina bästa vänner, dricka vin vid eiffeltornet, åka båt i venedig, möta nya kulturer, träffa nya människor, allt.
mycket vill ha mer, och jag längtar redan nu efter att återigen få packa min väska.
det är svårt att förklara kärleken till att resa.
till att lämna det gamla och möta det nya, till att pånyttfödas var gång man möter någonting nytt.
ingen av de resor jag har gjort har varit den andre lik.
det har varit nya insikter var gång, vissa mer plågsamma än andra.
det finns så många olika sätt att leva sitt liv på, det om något har dessa resor lärt mig.
och inget sätt är mer rätt än det andra.
samhällets krav tynger ner så många axlar.
så många liv som ska levas på samma vis.
det kryper i mig bara jag tänker på det.
mitt liv är mitt att leva.
tvinga mig inte till någonting annat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar