Hösten pågår för fullt därute. jag sitter inne, stirrar på en datorskärm och bråkar med termer och regler av olika slag.
Det är årstiden av stora varma tröjor och färgglada löv i vinden, och jag vill bara gå ut och andas in den istället för att låsa in mig i detta studiefängelse. Men plikt före nöje. Min tid skall komma med.
Inom några få dagar skall jag också få njuta av ledighetens sötma.
tiden känns liksom så dyrbar just nu, ljuset håller på att försvinna från dagarna och jag vill bara hinna med så galet många saker och träffa så många människor.
Det är svårt att inse sina begränsningar, att man faktiskt omöjligen kan vara överallt.
Det finns liksom ingen mening med att slita sig själv i stycken för att få planen att hålla.
Jag kommer ikapp tids nog.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar