Jag står precis på gränsen, horrisonten är någon annans konstruktion.

fördriver tiden med att lyssna på bon iver , lite på avstånd ifrån de resterande familjen. mest för att de sa åt mig att göra någonting vettigt istället för att flänga runt i köket, tydligen var det inte uppskattat att kasta handdukar där. tråkmånsar, de där typerna.


för att berätta några intressanta saker som skett så måste jag gå tillbaka några timmar.
och därmed så hoppar jag i tidsmaskinen och hamnar i den 19 juni 2010, lördag. alltså igår.
klockan 12.00 hade jag ett möte. visst låter det vuxet och moget? "jag hade ett möte igår."
hur som helst så bestod mötet av information kring au pair-resan till USA. jag vandrade ut ur first hotel plaza runt halv tre med ett glatt leende, jag hade bestämt mig. jag ska åka till USA. jag vill åka till USA. det finns inget tvivel kvar, den här upplevelsen vill jag ha. jag kände mig lite smått lättad över hur säker jag var när jag klev ut därifrån, kan jag nog erkänna. fast sedan så går ju den där lättnaden över relativt fort egentligen, och nu sitter jag och oroar mig igen. jag känner mig till och med nervös. redan.
men, för att få igång processen så ska jag skicka iväg min ansökan idag, och förhoppningsvis få svar inom några veckor, beroende på hur bra allting känns. så någonstans mellan augusti och januari lär jag åka iväg! det här kommer att bli legendariskt.

efter detta möte begav jag mig till en studentmottagning och umgicks framåt tolvslaget med några härliga vänner och förfriskade släktingar till pernillster. jag kan nog vilja påstå att det var en trevlig stämning!
en fin dag med andra ord. riktigt fin.

But now it's hard to see through a fog of memories, but I remember when we were winning.

just i denna skrivande stund är det kyligt i luften, i atmosfären, ja, kyla sprids nog över hela världen just nu.
jag har spenderat dagen med att skriva lite meriter och sådana ting på arbetsförmedlingens sida.
jag ville helt enkelt inte bege mig in till sala för att prata med dem ännu en dag, och det visade sig även att försöka kontakta arbetsförmedlingen via telefon kunde bli rysligt dyrt. så jag prioriterade bort de alternativen, och nu är mamma arg. eller, egentligen inte arg, men irriterad och besviken. den värsta typen av humör. det är någonting som bara knyter ihop sig inom mig när hon tjatar så, den stigande irritationen, känslan av att hon vill ta över, vill bestämma över mig, över mina val och mitt liv. det är egentligen inte en logisk känsla, eftersom jag vet(jag vet!) att hon bara vill hjälpa mig. men det spelar ingen som helst roll nu. jag vill inte ha den hjälpen. jag vill inte ha någon tjatandes och gnatandes över min axel ständigt, speciellt inte när hon faktiskt inte ens uppmuntrar mina beslut. jag vet inte, andra skulle säga att jag överanalyserar saker igen. de flesta skulle säga så. jag antar att alla mina åsikter är överanalytiska och onödiga.
för det var väl så du menade?

jahapp- det här var vad jag kom fram till. det kanske definierar mitt humör för dagen.
jag har en släng av tonårssjuka, med en stigande irritation på det mesta. jag har bara den stora lusten att skriva ner allt som jag tycker är värdelöst med allt och alla. egoistiskt och genuint korkat. det struntar jag fullständigt i idag.
jag vet att man aldrig ska skylla ifrån sig, det är sällan klokt.
jag är bara väldigt frustrerad.
jag längtar bara långt bort härifrån, jag hatar när minnena skaver så.
det borde vara annorlunda.

En tredjedel av den jag var går hem, för en är krossad, en är din. Det här är slutet på vår film. Från och med nu.

det här är svårt, riktigt riktigt svårt, det känner jag i själen. men jag försöker verkligen. jag vill, samtidigt som jag inte orkar med. och det är viktigt att veta, att därmed inte ge upp på mig, för jag finns fortfarande kvar, någonstans härinne. det är bara en sådan dag, då andetagen känns extra tunga.

personen som skonade min hjärta från en otroligt djupt fall- var idag Lo. det kändes så tryggt, så absolut, att ha henne nära. någonting som spelar roll, någonting som finns här. sakta men säkert gjorde hon det bra igen, det blev lättare att lämna rummet utan tårar i ögonen. det är dagar som dessa som jag prisar hennes existens.

jag vill bara tänka framåt nu. se möjligheter, läka, och våga leva igen, så som det är menat.

så många illusioner som har rasat, och så många långa vägar kvar

366 dagar sedan jag senast kramade dig, sedan vi skrattade tillsammans, sedan vi senast sågs.
366 dagar.
hade jag vetat vad som skulle ske, skulle jag aldrig ha släppt taget om dig.
det känns lika ofattbart nu som då. lika fruktansvärt att besöka din grav. lika hemskt att behöva minnas att du inte längre är här.
jag blir så paralyserad, så försvarslös när jag har det här i sinnet.
det har varit tungt att minnas de senaste dagarna, svårt att kunna somna, och än värre att vakna upp på morgonen. jag är så försvagad av allt, uttömd på alla krafter. jag saknar modet att komma igång igen. jag har bara saknat.
det finns en sådan jävlig sorg i mitt hjärta.
ta bort den.

FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN

jajemen, det var studenten igår för min del. en helsmäckad dag med massor av härliga minnen med klassen som jag kommer att bevara väldigt nära mitt hjärta. det var en fin dag, en väldigt fin dag. sen att det var fullt på hotellet när vi skulle dra dit, var väl en liten miss i kanten, men äh, det kändes bra att bara umgås med de där mysiga typerna som jag tycker så mycket om. sånt bryr jag mig mest om.

och på tal om saker som jag tycker mycket om, så lyssnar jag på the all american rejects. jag gillar starkt den här. starkt starkt, så starkt.

förresten så fick jag ju även en hel del presenter igår, som jag bara måste tacka och bocka för!
och tanken är att om jag lyckas tjäna ihop lite pengar här i sommar, så kanske jag och emma tar en sistaminutenresa(!) tänk er, vad roligt vi kan tänkas få i sådana fall.det kommer åtminstone dyka upp lite roadtrips, utekvällar med grillning, cykelturer, och annat allmänt mysigt här i sommar! det kommer givetvis att bli legendariskt. it's time to suit up mates.
nu känns det bra, nu känns det ljust.

MINA ÄLSKADE VÄNNER

fick just precis ett fint fyllesamtal från några sjukt mysiga människor ur BF07. vilka otroligt härliga människor jag har att umgås med, det är ju helt galet! helbedrövat att sitta här hemma när dessa galningar har varit ute och röjt hela veckan lång. men det är lugnt, för imorgon återförenas jag med mitt älskade gäng! tänk er ifall jag åker till USA ett år..
HUR SJUTTON SKA DET GÅ?!
nåväl, en sak i taget mina goda vänner.
jag njuter av nuet.


och, konserten i malmö var kalasig, och jag vill lova att mina fötter var allvarligt skadade när vi väl kom tillbaka till lägenheten. men det är endast bagateller och oväsentliga detaljer! i det stora hela så var det trevligt, och det blev en hel del skratt.


nu sitter jag och längtar som en tok tills morgondagen